Nu är vi officiella!

Fram till nu har bloggen endast funnits i hemlighet. Nu är det dock dags för den att outas!
Har du hittat hit - hjärtligt välkommen! För att hänga med från början, scrolla ner till botten av sidan. Herr M och Frk M kommer att uppdatera allt tätare ju närmre liten M&Ms ankomst vi kommer och du är välkommen att följa vår resa!

Nej, den är inte så tjock

Frk Ms mage är inte särskilt tjock. Inte mycket tjockare än vad den brukar vara. Den har svullnat lite längst ner och framåt kvällen antar den skepnad i form av en ballong, men det är nog mer tarmar än liten M&M som tar upp plats. Om Frk M ligger på rygg kan man nog känna kanten på livmodern, men det är inte lätt att veta. Herr M och Frk M har inte direkt varit på livmodersjakt tidigare, och det är svårt att jämföra med Herr Ms mage...

Frk M har nu gått in i den magiska vecka 12 och än så länge hänger liten M&M med. Efterjulmantrat verkar ha fungerat, illamåendet sa pompöst adjö med en släng magsjuka och Frk M mår faktiskt riktigt bra! Den läskiga spökperioden har dock inletts och de tidigare så kraftiga symtomen är nu ganska vaga. Tröttheten är inte alls så illa som tidigare och nästan vad som helst kan ätas. Det stramar dock fortfarande i livmodersligamenten och Frk M måste på toa ungefär en gång i kvarten. Det är bara att njuta av att må som vanligt, det kommer säkerligen ändras tids nog.

Herr M har fotograferat Frk Ms mage för några veckor sedan, och det är nog dags för ännu en magbild ungefär nu. Så fort USB-kabeln hittats laddas bilderna upp här.

Jul i antågande!

Snart är det jul, och Frk M har inte riktigt hängt med i svängarna. I stort sett hela november och december har i år varit som i ett töcken av trötthet och illamående. Nu har dock liten M&M och Frk M julledigt ända fram till 27/12 då det ska jobbas lite. Den lilla familjens ännu mindre jullåda har plockats fram och de tre tomtarna, adventstjärnan, ängeln och ljusstaken har funnit sina platser i lägenheten. Troligtvis kommer jullådan växa i rasande fart när M&M börjat på dagis och pysslar pynt i långa banor. Tills dess njutar vi av minimalistisk jul.

Imorgon ska det handlas julklappar, kokas knäck, tryfflas tryfflar och fudgas fudge. En dansk Svensk juleskinke, som inte har stora likheter med en svensk svensk julskinka har inhandlats tillsammans med knäckebröd och senapsingredienser och ligger redo att fraktas till Jylland.

Graviditeten fortlöper, så vitt vi vet, utan större problem och Frk M börjar äntligen känna sig som sig själv. Illamåendet är på väg bort och tröttheten är inte lika bedövande som tidigare. Kanske ändå att Frk Ms mantra om att allt blir bättre efter jul haft någon effekt! Hej ska inte ropas än, men det finns onekligen hopp!

Att äta - eller inte?

Oj vilket ansvar det är att gå runt och bära på ett litet frö som förhoppningsvis ska utvecklas till en fungerande människa. Överallt finns pekpinnar om vad man får och inte får och vad man bör och inte bör.

• Det är viktigt att röra på sig, men om man inte tränat innan ska man inte börja med det som gravid.
• Det är viktigt att äta fisk för att få i sig nyttigt omega 3 och bra fettsyror, men man måste vara restriktiv med fisk eftersom många sorter innehåller kvicksilver och andra gifter.
• Vitaminpiller är bra att äta och man ska äta extra tillskott folsyra, men man bör tänka på att inte äta för mycket folsyra när man kommit en bit in i graviditeten.
• Järn är viktigt och det är bra med leverpastej, man bör dock passa sig för patéer och leverprodukter.
• Det är viktigt att lyssna på kroppen och vila mycket, men man bör inte ligga ner och vila för mycket eftersom det finns förhöjd risk för blodproppar hos gravida.

Det är inte lätt och ibland känner Frk M att det enklaste vore att vara analfabet, alternativt informationsallergiker.

Att lyssna på kroppen och lita på att den har koll på vad som behövs är nog det viktigaste. Frk Ms kropp gillar yoghurt, ost (endast hårda, krämiga smaskiga mögelostar är FARLIGA), morötter, fiberknäcke med leverpastej (dock inte paté), köttfärssås och citronvatten. Kroppen säger nej tack till te (max en kopp per dag), större mängder cola och godis, stekta flottiga saker och vitt bröd. Det känns som Frk Ms kropp vet vad den gör och Frk M hänger glatt med.

Etiska funderingar

Här i Danmark erbjuds alla kvinnor kostnadsfritt fosterdiagnostik i form av scanning av fostrets nackspalt, kombinerat med ett blodprov från mamman, ett såkallat KUB-test (kombinerat ultraljud och blodprov). Utifrån de värden man får räknas sannolikheten för att barnet har någon form av kromosomavvikelse ut. När vi var på inskrivning fick vi med oss en broschyr med information, man beslutar själv om man önskar göra KUB eller inte. Man vet att det finns viss förhöjd risk att få ett barn med kromosomfel när man är äldre (över 40 generellt) och i Sverige erbjuds kvinnor över 35 år KUB/NUPP (som enbart innebär scanning och inte kombineras med blodprov). Frk M är bara 27 år ung och hade i Sverige inte varit tvungen att fatta något beslut då hon åldersmässigt inte ligger i någon riskgrupp. Det känns som ett stort etiskt ställningstagande och som man måste tänkt igenom nästa steg innan man genomgår undersökningen. Eftersom det dessutom bara är en sannolikhetsbedömning säger det ju egentligen inte något om just vårt barn. En abort vid Downs syndrom känns inte aktuellt, men det finns ju andra kromosomfel som gör att barnet inte är levnadsdugligt och då kanske ett tidigt avbrytande av graviditeten är att föredra. Frågan är bara vad man gör när man fått resultatet. Även om sannolikheten för ett barn med kromosomfel är låg finns det ju inga garantier för att barnet verkligen är friskt, och kanske blir chocken då ännu större om det skulle visa sig att barnet faktiskt visst föds med kromosomfel. Skulle sannolikheten för kromosomfel å andra sidan vara hög tvingas man ju ta ställning till huruvida man vill gå vidare med moderkaks- eller fostervattensprov (MKP/FVP) och varken det ena eller det andra känns särskilt lockande med tanke på missfallsrisken vid denna typ av prov. Hoppar man över MKP/FVP med ett dåligt risktal skulle det i så fall säkert innebära att man resten av graviditeten skulle gå och oroa sig för att något faktiskt är fel med barnet, även om det kanske inte alls är så. Det tar dessutom några veckor att få resultatet från MKP/FVP, som ska göras kring vecka 14, och framåt vecka 18 är det ändå dags för ultraljud då svåra kromosomfel, som innebär grava missbildningar och ingen möjlighet till liv utanför livmodern, kan upptäckas.
Det känns ibland som människan gör allt i sin makt för att kontrollera varje situation hon befinner sig i istället för att ibland bara slappna av och låta livet ha sin gång. Ibland blir resultatet inte som man hoppas, men oftast går det ju faktiskt bra. Som det känns nu blir det inget KUB, vi hoppas att allt ser bra ut, och gör det inte det kommer vi säkert att bli ledsna, men det känns som ett test inte innebär några garantier att allt ska gå bra. Vem vet, barnet kanske föds kärnfriskt, växer upp och råkar hamna i fel umgänge och slutar som pundare, eller så går det som i de flesta fall - hur bra som helst.

Lycka!

Lycka för en nygravid illamående kvinna är att hitta en butik som säljer lingongrova (det svenska brödet alltså), äkta svensk prästost och Skånemejeriers vanlijyoghurt med blåbär!

Frk M är ensam hemma ikväll, ja inte helt ensam eftersom liten M&M hänger med överallt, då Herr M är på julefrokost på jobbet. Julefrokost i det danska landet innebär party halva dagen och hela natten och Herr M kommer troligtvis att vara ungefär lika pigg som Frk M imorgon...
Frk M har ägnat kvällen åt vuxenträning. Iklädd läckra mjukisbrallor har det dippats morötter och gurkor, ätits ostmackor och tittats på fredagsunderhållning à la Dobidoo. Det bästa är att Frk M har tyckt att det var lite trevligt och hummat med i klämkäcka låtar och gissat artister - hon är på god väg att bli en äkta Mamma Mogen!

Nu skall det sovas, klockan är långt över Frk Ms läggtid, det är egentligen ett under att hon fortfarande är vaken...

Besiktning steg 1 avklarad

Det är farligt att ropa hej för tidigt, i alla fall vad gäller illamående. En nästan sur mjölk kan förstöra mycket och det var en inte allt för fräsch Frk M som tillsammans med Herr M var på ett första besök hos Dr S. Frk M besiktigades och gick igenom utan anmärkningar. Tre rör blod tappades från Frk Ms arm, men tack vare hennes drömådror gick det snabbt och smärtfritt. Om det blir svårt med jobb i framtiden för Frk M kan hon lugnt satsa på en karriär som narkoman. Ett stick i fingret visade på ett finfint blodvärde (8,6, säger inte Frk M så mycket, men allt över 7 var tydligen bra), ,blodtrycket var 140/85 (säger inte heller så mycket, men var visst också fint), vikten den samma som den alltid brukar vara, och den mindre trevliga delen av besiktningen visade på en livmoder som växer på fint och är i rätt storlek. Herr M och Frk M fick välja var liten M&M om många långa månader ska födas och Frk Ms papper är nu skickade till Rigshospitalet. Herr M och Frk M fick med sig en hel bunt broschyrer så nu skall det studeras. Klart är att allt verkar ganska avslappnat här och att det handlar mycket om ens sunda förnuft. Då både Herr M och Frk M är hyfsat förnuftiga ska detta säkert gå bra och nu kan det slappnas av innan det är dags för första besöket hos jordemoderen någon gång i början av nästa år.

Det går bättre, i alla fall lite

Det värsta illamåendet börjar äntligen ge med sig. Frk M kräks inte längre varje morgon och världen gungar inte fullt så mycket. Herr M arbetar aktivt med förebyggande av illamående och serverar därför Frk M en tallrik jordgubbsyoghurt på sängen varje morgon. Det hjälper och Frk M kan själv ta sig ut i köket för att dricka lite juice och knapra i sig några skorpor.

Överallt står att läsa om hur tung graviditeten är för kvinnan, och det känns lite som mannen glöms bort. Hemma hos Frk M är det Herr M som just nu drar det tunga lasset. Frk M ligger mest på soffan med illamående, trötthet och huvudvärk och klarar med nöd och näppe att gå till skola/arbete. Herr M arbetar långa dagar, handlar mat på vägen hem (och försöker tappert gissa vad Frk M är mest sugen på varje dag), lagar mat, diskar, städar, tvättar, kokar te, hämtar vatten, skalar morötter och passar upp Frk M. Frk M mår visserligen inte så bra, men hon är ändå överlycklig att hon hittat just Herr M som är så snäll, förstående och tålmodig. Herr M är värd inte bara en, utan fem stora guldstjärnor! Frk M är värd i alla fall en liten silverstjärna.