Idag har Frk M och M&M varit hos den söta jordemoderen på check-up. De passerade båda två med stjärna i kanten. M&M har lyssnat på Frk M och lagt sig i startposition med huvudet nedåt, magen växer på finfint efter sin kurva (faktiskt helt genomsnittlig, trots alla kommentarer om Frk Ms minimage!!), och M&M följer sin kurva exemplariskt. M&M är fortfarande inte världens största bebis, men väl inom alla marginaler, och beräknas just nu väga någonstans mellan 1800 och 1900 gram. Frk M var inte särskilt nervös innan besöket, det känns som M&M trivs och växer, men det är ändå skönt att få en OK-stämpel lite då och då.
Igår var Herr M och Frk M på del två av föräldrakursen. Det pratades om amning och sömn. Denna gång var det inte en lika spexig jordemoder som höll i showen, och ämnena var inte lika spännande. Det mesta som togs upp kändes ganska självklart, och om man som Frk M är informationstörstande och graviditetsboksmissbrukare var det inte mycket nytt som togs upp. Det känns som de flesta danska kvinnor som föder barn idag är så pass upplysta att de vet att amning är att föredra (det är typ därför kvinnor har bröst...), men att modersmjölksersättningen som finns är i fullgod kvalitet, om amningen nu inte skulle fungera. Att man inte ska räkna med att spädbarn sover hela natten känns inte som en nyhet, och inte heller att bebisar behöver närhet. Herr M och Frk M kände sig oerhört kloka som hade så bra koll på det mesta, men inser samtidigt att de egentligen inte har styr på nåt och att de säkert kan gå 1000 kurser och förbereda sig till tänderna, och ändå bli tagna på sängen när det lilla livet väl är ute.
M&M känns som en glad filur och Frk M känner allt mer för sin inneboende, lite som de är ett team. Att M&M börjar bli större märks på rörelserna. Det är mer svepande rörelser, rumpan trycks upp mot Frk Ms (stackars ömma....) revben, samtidigt som olika kroppsdelar börjar kunna urskiljas. M&M har ryggen åt höger och på vänster sida kan man känna ett ben som glider förbi, eller små händer och fötter som trummar eller steppar. Herr M har redan lyckats göra high-five med M&M! Eftersom det börjar bli lite trångt i magen ligger M&M nära Frk Ms hud, och när Herr M trycker örat mot Frk Ms mage kan han höra både M&Ms hjärta och hicka! Mer och mer inser Herr M och Frk M att det faktiskt är en bebis därinne på riktigt!
Dagens bonus är att Herr Ms arbete tagit sitt förnuft till fånga och från den 1/6 ger pappor dubbelt så lång pappaledighet efter födseln - fyra veckor istället för två! Tack för det säger vi! (Och våga inte titta ut innan nästa fredag säger vi till M&M...)
Thursday, May 24, 2007
Monday, May 21, 2007
Frk M och mammorna
Herr M och Frk M har haft fullt upp. De börjar inse att tiden som två är begränsad och att de snart är en liten familj där M&Ms intressen kommer att styra det mesta. Det gås därför på bio, äts på restaurant, ses filmer, äts brunch och umgås med barnlösa för fullt just nu. M&M verkar gilla fart och fläkt och gör sitt för att hålla igång Frk M.
Med drygt sju veckor kvar till ankomst verkar M&M sugen på att se vad som finns på utsidan. Åtskilliga rymningsförsök ut genom Frk Ms navel görs varje kväll, och Herr M och Frk M skulle inte bli förvånade om det plötsligt stack ut en liten hand eller fot. Frk M ska på Sverige-turné den närmaste tiden och hoppas därför att maghuden är solid nog att hålla för M&Ms utbrytsförsök.
Frk M börjar inse att detta med att föda barn är något enormt stort. Alla mammor på jobbet blir lyriska när Frk Ms mage vankar förbi och hon får all världens tips på vägen. Förra veckan fick hon se en (inte särskilt nära) kollegas kejsarsnittärr, höra intima detaljer om en annan kollegas ihoplappade underliv och två stories om blödande bröstvårtor. Kommer Frk M först ner i kantinen på lunchen och sätter sig vid ett bord är det inte längre de unga barnlösa som slår sig ned bredvid, utan mammaligan. Att sitta bredvid en gravidis gör det nämligen (tydligen...) helt legitimt att utbyta förlossningserfarenheter. Frk M sitter mest tyst i mitten, förundrad över den nya gemenskap hon förväntas ingå i. Luncherna planeras nu noggrannt och Frk M försöker se till att hon kommer ner i kantinen samtidigt som de unga icke-mammorna, hon inser nämligen att det gäller att passa på, snart är hon helt förvisad till mammornas värld....
Magen i vecka 32+1, dvs början på graviditetens 33e vecka, och åttonde månad
Thursday, May 10, 2007
Herr M och Frk M utbildas
Igår var Herr M och Frk M på kurs. Kursen var den första av tre och handlade om hur det går till när M&M ska komma ut. 100 tjocka kvinnor och lika många män (vissa ganska tjocka, men inte alla) hade klämt ihop sig i en föreläsningssal på sjukhuset för att lyssna på en jordemoder. Jordemodern hade troligtvis övervägt att bli stand-up komiker, men fastnat för att hålla föräldrautbildning istället. I en och en halv timme gicks hela förlossningsförloppet igenom, ibland lite väl klämkäckt, ibland riktigt underhållande. De blivande mammorna och pappornas ögon blev större och större och det frustades fy och usch när slemproppens konsistens och nyttan med lavemang detaljerat redovisades. En sliten docka trycktes ut genom ett gammalt slappt bäcken och jordemoderen förklarade att de flesta bebisar är så smarta att de tittar ut med näsan neråt. Vissa är dock lite dumma och väljer att titta uppåt, och då blir det (ännu...) lite trängre. Frk M har redan berättat för M&M flera gånger åt vilket håll det gäller att rikta näsan, och hon hoppas innerligt att M&M tillhör de smarta bebisarna.
En viktig sak i förberedelsen av förlossningen är tydligen att packa väskan. Frk M har hört jämngravida fundera på när denna väska ska börja packas och vad som ska i den. Frk M har inte funderat så mycket utan tänkt att tandborste, underkläder och linsvätska nog är det som behövs. Jordemoderen gav dock flera tips på bra saker att packa. Bland annat pratade hon om att det är viktigt att pappan får något att äta, då hela förloppet brukar ta flera timmar, och vara ansträngande för både mamman och pappan. Hon sa att det är helt OK med sjukhuset att pappan beställer hämtmat (Herr M började här drömma sig bort och såg framför sig en stor laddning grillspett med bulgur och tzatziki från stamkebaben), men att de flesta födande är ganska känsliga för dofter och det finns en stor risk att pappor som sitter och glufsar fastfood får något hårt i huvudet och en kaskadspya över sig (Herr M slog här motvilligt bort grillspettsdrömmen och började istället planera den stora madpakke han ska ha med sig - kanske en tallrik italiensk plockmat, eller en stor pastasallad).
Herr M och Frk M börjar känna sig lite taggade inför förlossningen, och faktiskt lite nyfikna på hur det kommer att gå. Det är lite som att bestämma sig för att köra en Iron Man, för att liksom tänja på gränserna och se om det funkar. Den lilla skillnaden är dock att det inte går att bryta en förlossning, nu när vi är inne i leken finns inget annat att göra än att streta på ända fram i mål...
En viktig sak i förberedelsen av förlossningen är tydligen att packa väskan. Frk M har hört jämngravida fundera på när denna väska ska börja packas och vad som ska i den. Frk M har inte funderat så mycket utan tänkt att tandborste, underkläder och linsvätska nog är det som behövs. Jordemoderen gav dock flera tips på bra saker att packa. Bland annat pratade hon om att det är viktigt att pappan får något att äta, då hela förloppet brukar ta flera timmar, och vara ansträngande för både mamman och pappan. Hon sa att det är helt OK med sjukhuset att pappan beställer hämtmat (Herr M började här drömma sig bort och såg framför sig en stor laddning grillspett med bulgur och tzatziki från stamkebaben), men att de flesta födande är ganska känsliga för dofter och det finns en stor risk att pappor som sitter och glufsar fastfood får något hårt i huvudet och en kaskadspya över sig (Herr M slog här motvilligt bort grillspettsdrömmen och började istället planera den stora madpakke han ska ha med sig - kanske en tallrik italiensk plockmat, eller en stor pastasallad).
Herr M och Frk M börjar känna sig lite taggade inför förlossningen, och faktiskt lite nyfikna på hur det kommer att gå. Det är lite som att bestämma sig för att köra en Iron Man, för att liksom tänja på gränserna och se om det funkar. Den lilla skillnaden är dock att det inte går att bryta en förlossning, nu när vi är inne i leken finns inget annat att göra än att streta på ända fram i mål...
Wednesday, May 9, 2007
Det börjar bli lite tyngre, och mer förlossningstankar
M&M är en vildbasse. Det är inte många minuter om dagen som det är stilla i magen och Herr M har höga förväntningar om att det är en liten atlet som växer där inne. Enligt boken ska M&M väga 1500 gram och vara 38 cm långt. M&M är inte längre ett pyttelitet frö utan en liten minibebis. Vid det här laget hade otåliga kusinen M redan träffat sina föräldrar - det är märkligt att tänka på att M&M faktiskt skulle kunna klara sig utanför magen, om än med hjälp. Vi hoppas dock att det är så trevligt i Frk Ms buk att M&M stannar där två månader till och dessutom lägger på sig en så där 2kg...
Frk M börjar känna sig lite tung och otymplig. Även om magen kanske inte är den största som skådats börjar den bli stor, och faktiskt lite i vägen. Magen går upp i revbenen och att böja sig framåt är bara att glömma, Frk Ms benmuskler får fin träning, särskilt som hon av någon dum anledning tappar saker 100 gånger oftare än vanligt. Frk Ms rygg börjar bli lite trött, att hålla samma tempo som tidigare går inte och ryggen vill gärna ligga plant någon gång om dagen. Herr Ms händer börjar också bli lite trötta. De gör nämligen ett stort jobb och masserar Frk M ofta och länge. Livmodern tränar numera för fullt inför förlossningen och Frk M märker av en hel massa sammandragningar varje dag. De gör inte ont, utan känns mest obehagliga, och Frk M gör sitt bästa för att slappna av och tänker att det är bra med träning inför det stora som ska ske i juli.
Frk M funderar mer och mer på förlossningen och läser just nu en bra bok om psykoprofylax och andning. Det kan verka flummigt och hippieaktigt, men Frk M känner att boken går igenom sånt hon funderat på och tycker verkar vettigt. Det handlar mycket om att förstå födselns olika faser och fokusera på att föda, mer än att låta sig bli förlöst. Frk M försäker träna avslappning och andning och läser högt för Herr M så han ska kunna vara med och coacha henne under förlossningen. Eftersom Frk M inte har någon som helst erfarenhet av att föda är det givetvis svårt att veta hur hon kommer att reagera när det börjar göra ont, kanske kommer hon yla efter all smärtlindring som finns redan när hon kommer in till sjukhuset, och då får det bli så. Som höggravid får Frk M en massa tips och mer eller mindre trevliga berättelser från alla kvinnor som själva fött. Antingen berättas det med stolthet att ingen som helst smärtlindring behövdes, eller så kommer det skräckberättelser om bebisar som vägrat komma ut och mammor som akutsnittats. Det som verkar stå högst i kurs är att ha fött ett stort barn, eller att ha klarat sig utan smärtlindring. Ett litet barn fött utan smärtlindring har ungefär samma värde som ett stort fött med. En sak är Frk M säker på - det ligger för hennes del ingen som helst prestige i att föda på ett visst sätt, det absolut viktigaste är att M&M kommer ut välbehållen.
Frk M börjar känna sig lite tung och otymplig. Även om magen kanske inte är den största som skådats börjar den bli stor, och faktiskt lite i vägen. Magen går upp i revbenen och att böja sig framåt är bara att glömma, Frk Ms benmuskler får fin träning, särskilt som hon av någon dum anledning tappar saker 100 gånger oftare än vanligt. Frk Ms rygg börjar bli lite trött, att hålla samma tempo som tidigare går inte och ryggen vill gärna ligga plant någon gång om dagen. Herr Ms händer börjar också bli lite trötta. De gör nämligen ett stort jobb och masserar Frk M ofta och länge. Livmodern tränar numera för fullt inför förlossningen och Frk M märker av en hel massa sammandragningar varje dag. De gör inte ont, utan känns mest obehagliga, och Frk M gör sitt bästa för att slappna av och tänker att det är bra med träning inför det stora som ska ske i juli.
Frk M funderar mer och mer på förlossningen och läser just nu en bra bok om psykoprofylax och andning. Det kan verka flummigt och hippieaktigt, men Frk M känner att boken går igenom sånt hon funderat på och tycker verkar vettigt. Det handlar mycket om att förstå födselns olika faser och fokusera på att föda, mer än att låta sig bli förlöst. Frk M försäker träna avslappning och andning och läser högt för Herr M så han ska kunna vara med och coacha henne under förlossningen. Eftersom Frk M inte har någon som helst erfarenhet av att föda är det givetvis svårt att veta hur hon kommer att reagera när det börjar göra ont, kanske kommer hon yla efter all smärtlindring som finns redan när hon kommer in till sjukhuset, och då får det bli så. Som höggravid får Frk M en massa tips och mer eller mindre trevliga berättelser från alla kvinnor som själva fött. Antingen berättas det med stolthet att ingen som helst smärtlindring behövdes, eller så kommer det skräckberättelser om bebisar som vägrat komma ut och mammor som akutsnittats. Det som verkar stå högst i kurs är att ha fött ett stort barn, eller att ha klarat sig utan smärtlindring. Ett litet barn fött utan smärtlindring har ungefär samma värde som ett stort fött med. En sak är Frk M säker på - det ligger för hennes del ingen som helst prestige i att föda på ett visst sätt, det absolut viktigaste är att M&M kommer ut välbehållen.
Sunday, May 6, 2007
10 veckor kvar!
Idag har M&M bakats i 30 hela veckor. Tre fjärdedelar av graviditeten har gått. Herr M och Frk M börjar mer och mer att förstå vad som ska komma. Det märkliga är dock att graviditeten känns som en lång resa där förlossningen är målet. Herr M och Frk M har tänkt att klarar de de 40 veckorna och lyckas få en fin liten M&M är de i hamn. Nu börjar de inse att detta bara är starten, det är när M&M ankommit det hela börjar, och dessutom kommer fortsätta för evigt. Det känns stort, faktiskt lite skrämmande, men framförallt otroligt häftigt. De hoppas och tror att de kommer klara av uppgiften och försöker så gott det går förbereda sig på något helt nytt som de egentligen inte känner något till. Det tänks en hel del men Herr M och Frk M känner sig trygga i att de har en stabil grund att stå på och delar de samma värderingar kring livet och vad som är viktigt. Resten kommer förhoppningsvis naturligt under vägen.
Kulan M&M rumsterar i, vecka 30+0
Thursday, May 3, 2007
Frk M och M&M på shopping
Medan Herr M spelade fotboll har Frk M och liten M&M varit på shopping. De har strosat runt i en hel timme i den stora bebisbutiken och pillat och klämt på olika mer eller mindre nödvändiga bebistillbehör. Alla säger åt Frk M att hon inte ska shoppa så mycket eftersom M&M kommer få en massa fina presenter i födelsedagspresent. Det är säkert sant, menFrk M känner ändå att när hon och Herr M nu får en alldeles egen bebis måste de (hon...) faktiskt få frossa lite i yttepyttiga kläder. Problemet är bara att bebiskläder finns i två färger - babyblå och babyrosa. Några enstaka plagg kan fås i beige eller grå. M&M har ännu inte berättat för Herr M och Frk M om det är blått eller rosa som ska dominera garderoben så Frk M shoppar det hon tycker är fint och struntar i bebisfärgkodningen. Fem plagg inhandlades och M&Ms garderob är numera mer än fördubblad!
M&M har fått kläder! I pojkfärger kanske vissa tänker, i fina färger tänker Frk M.
Tuesday, May 1, 2007
Morgonpigg M&M
M&M har bestämt sig för att Frk M ska börja träna på mammalivet. 04:30 vaknar nämligen M&M till liv och kör morgongymnastik till sexsnåret då det är dags för Frk Ms väckarklocka att ringa. Att sova med en turbobebis i magen är inte det lättaste och Frk M sneglar under tidig morgontimme på Herr M som än så länge sover tungt, lyckligt ovetande om det som komma skall...
Herr M och Frk M gillar att det är liv i Frk Ms mage, och varje kväll är det freakshow. Att det är en bebis som rumlar runt är dock omöjligt att förstå. De är eniga i att det nog är något litet och sött som bor där inne, men det skulle lika gärna kunna komma ut en hundvalp eller orangutangunge som en människobebis utan att Herr M och Frk M skulle tycka det var konstigt. Att de helt själva lyckats göra en människa som om 10 veckor är färdigbakad är så abstrakt så det finns inte. Tiden har gått riktigt fort de senaste veckorna, men även om det mest känns som måndag-fredag-söndag tycker Frk M att det nu börjat gå lite sakta igen. Att vänta på M&M i nio månader är länge och nu när Frk M börjar se ljuset i tunneln känner hon sig lite otålig. Hon försöker dock njuta av sitt tillstånd så gott det går - att bära på ett spirande liv är fantastiskt häftigt!
Herr M och Frk M gillar att det är liv i Frk Ms mage, och varje kväll är det freakshow. Att det är en bebis som rumlar runt är dock omöjligt att förstå. De är eniga i att det nog är något litet och sött som bor där inne, men det skulle lika gärna kunna komma ut en hundvalp eller orangutangunge som en människobebis utan att Herr M och Frk M skulle tycka det var konstigt. Att de helt själva lyckats göra en människa som om 10 veckor är färdigbakad är så abstrakt så det finns inte. Tiden har gått riktigt fort de senaste veckorna, men även om det mest känns som måndag-fredag-söndag tycker Frk M att det nu börjat gå lite sakta igen. Att vänta på M&M i nio månader är länge och nu när Frk M börjar se ljuset i tunneln känner hon sig lite otålig. Hon försöker dock njuta av sitt tillstånd så gott det går - att bära på ett spirande liv är fantastiskt häftigt!
Subscribe to:
Posts (Atom)
