Allt går ganska sakta hemma hos Herr M och Frk M just nu. Det är inte riktigt vakumkänsla, men nästan. M&M fyller mycket, och Herr M och Frk M inser att mer kommer det att bli. De senaste kvällarna har Frk M haft högläsning ur psykoprofylaxboken för Herr M och det känns som Herr M och Frk M är ett team, som tillsammans ska föda M&M, och inte som att Frk M ska lämnas in på sjukhuset för att bli förlöst. Dröm- och mardrömsscenerio har gåtts igenom och både Herr M och Frk M har varsin målbild, som ligger efter förlossningen. Frk M har tänkt igenom hur hon kan visualisera värkarbetet och Herr M har koll på vad Frk M har för önskemål. Det hela låter kanske flummigt och hippieaktigt, men känns helt rätt. Frk M vill aktivt föda barn och inte bli förlöst och precis som med allt annat är hon övertygad om att förberedelse och övning är oerhört viktigt.
Frk M har mer och mer börjat fundera på hur det blir närM&M är ute. Att det vilar ett enormt ansvar på henne och Herr M är hon helt medveten om. De är helt överens om att de vill att M&M ska bli en trygg, självständig person som respekterar andra människor och funderar på hur de ska kunna ge M&M de rätta förutsättningarna för detta. Även om M&M inte kommer att behöva uppfostras från början utan mest kommer att behöva närhet och trygghet känns det bra att Herr M och Frk M har samma uppfattning om vad som är viktigt och mindre viktigt. Än så länge lever de med föreställningen om att deras M&M aldrig kommer vara en gallskrikande två-åring som kastar sig på golvet och sparkar och spottar...
Wednesday, July 4, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment