Lite ambivalens

Det beräknade datumet har inte ens passerat och Frk M börjar redan känna sig som världens enda evighetsgravida. Herr M försäkrar henne om att hon inte är den första som tänker så, men Frk M är inte helt övertygad. Det trycker, stramar, spänner, moler och drar i magen och det känns som M&Ms hand snart kommer sticka ut mellan Frk Ms ben. Frk M är på helspänn och känner intensivt efter varje gång det kommer en extra lång och ond sammandragning, men än så länge har det bara varit falskalarm.

Samtidigt som Frk M inte vill något hellre än att det hela ska dra igång tänker hon ibland tanken att det vore praktiskt om det hela bara fortsatte så här. Förändringar är ju alltid lite besvärliga och detta med att vara gravid är numera något hon har full koll på. Det där med att vara mamma blir dock något helt nytt. Förlossningen känns inte så farlig, det som känns mest nervpirrande nu är att klara av att ta hand om en liten oskyldig hjälplös ny människa. Som tur är är Frk M inte ensam, och hon vet att Herr M kommer att bli M&Ms absolut bästa far, så om Frk M misslyckas finns det i alla fall en vettig människa som kan ta sig an M&M. Frk M tror dock att det ska gå fint, men är ändå lite nervös inför allt det nya. Om bara M&M kom ut så hon kunde köra igång att vara mamma och slapp fundera så mycket...